redapengar

I nyligen publicerad information från Bankföringen görs en offensiv mot kontanter, genom uttanlanden från - och intervjuer med intressenter i samhället som framhärdar i att kontanter är något ont. Detta förmodligen på grund av den egna vinningens skull.

Jag kan dock notera vad jag anser är en paradox i resonemanget. Enligt statistik som Bankföreningen publicerar så uppgår kortbetalningarna i Sverige till 501 000 000 000 kr under 2009. Alltså 501 miljarder kronor. Enligt Finansförbundets representant som uttalar sig uppgår bedrägerier via skimming av kort till 6 öre per hundra kronor. Detta ger en total kostnad för skimming om 300 000 000 kr, alltså tre hundra miljoner kronor om året.

Man kan då bara föreställa sig hur många enskilda medborgare som blivit lidande när deras konton har länsats. Som kontrast till detta kan ställas de 40 miljoner kronor som helikopterrånarna kom över, dess bättre är dessutom kupper av detta slag mycket sällsynta och knappast återkommande så som skimming av kort är.

Jag ställer mig mycket frågande till om kortbetalningar verkligen kan lanseras som det säkra alternativet. Även om den enskilda kunden, sent om sider, blir ersatt av banken så bör vi alla ta i beaktande att bankerna självklart måste budgetera med dessa 300 miljoner i kostnad för skimming och således ser till att detta med marginal hämtas hem via avgifter av olika slag. Avgifter som vi som konsumenter i slutändan får betala, antingen genom avgifter direkt till banken eller indirekt genom de många gånger hutlösa avgifter som handlarna får betala i inlösenavgifter.

Heja Kontanter!

Allt medan "kriget mot kontanter" förs av de intressenter som väljer att se kontanterna som något ont kan jag bara konstatera att kortbetalningar knappast är att betrakta som säkra. Det är inte allt för sällan som härvor av detta slag uppdagas och oskyldiga bankkunder som knappast gjort sig skyldiga till oförsiktighet drabbas av väsentliga olägenheter.

http://di.se/Artiklar/2010/11/2/219136/Konton-tomda-efter-skimning/